Kanindagboken

Anneli har fått slippa buren igen. Det blev för jobbigt. Anneli såg så olycklig ut så jag hade inte hjärta att ha henne instängd där. Dessutom bet hon på gallret och de andra kaninerna kissade runt om buren hela tiden. Problemet med hennes stereotypa beteende kvarstår dock. Vet inte hur jag ska lösa det och får försöka hitta ett nytt hem till henne. Det trista är att hon är väldigt sällskapssjuk och älskar att ligga tätt, tätt med de andra. Så synd att ta ifrån henne det och låta henne bli ensamkanin. Hon är ju van vid att bo med en "massa" kaniner.

Hur löser man detta? Någon som har ett tips?

Hinner inte uppdatera här så ofta som jag vill. Har jobbat en hel del de senaste månaderna. Känns som jag inte har tid med fem kaniner för tillfället. Förhoppningsvis är det tillbaks till det gamla schemat nästa vecka, vilket innebär att jag kan ha kaninerna ute i hagen m.m innan jag åker till jobb. :)

Märta har varit krasslig ett par dagar men kryade på sig i helgen. Vet inte vad som var fel men hon tappade aptiten och låg och vilade hela dagarna. Blev så klart jätteorolig och tvångsmatade henne. Hade kontakt med en veterinär i närheten av där vi bor som sa att vi skulle avvakta med att åka in. Då jag inte har någon bil längre valde jag en av tre veterinärer som det tar ca 10 min med buss härifrån. De verkade inte speciellt kunniga på kaniner överhuvudtaget vilket inte alls förvånar mig. Litar mer på mitt eget omdöme än vissa veterinärer. Hade så klart tagit en taxi till djursjukhuset i Malmö om jag sett att Märta inte piggade på sig. Som tur var repade hon sig efter två dagar och var sig själv i helgen igen. Gissa om vi blev glada! :)

Märtagumman

För ett par veckor sedan kom det en leverans med västar gjorda av kaninpäls till butiken där jag jobbar.
Jag blev så klart upprörd och påpekade att butiken har skrivit på ett avtal där man lovar att inte sälja päls. Fick då till svar från ledningen: 

-Oops vi glömde visst bort oss...men ni kan säkert visa och sälja dessa till ett visst klientel.

Det är bara det att jag VILL INTE! Det går emot hela mitt väsen och jag mår dåligt bara av att se dessa pälsvästar. Jag tycker hela pälsindustrin är vidrig och lider med alla stackars djur som föds upp på pälsfarmar under hemska förhållanden och utan minsta tillstymmelse till empati.   

Vad gör man?? Har sagt till mina arbetskamrater att jag inte befattar mig med dessa västar och inte tänker visa dem för kunderna. Jag är ju annars en person som bojkottar butiker som säljer äkta päls. Men hur ska man gå tillväga om man helt plötsligt JOBBAR i en sådan butik?!! Kan ju inte gärna säga upp mig på direkten även om jag skulle vilja. Det tillåter inte min ekonomi. Tyvärr.
Kanske förstorar jag upp saken...men i dagarna har det kommit fler varor med pälsdetaljer, vilket gör mig gråtfärdig. Tror inte det är de sista heller. :(

Tänker på alla små kaniner som aldrig får chansen att visa vem de är. Som aldrig får känna kärlek och värme. Och aldrig någonsin får komma ut i solen och skutta i gröngräset. :(
Bara för människans fåfängas skull.

Hade möte på jobb igår och fick då en förfrågan av en arbetskamrat om att ta hand om en kanin till.
Då mitt hjärta är svagt för kaniner så är det svårt att säga nej. Men jag känner ju att jag inte riktigt har tid och plats för de kaniner som redan bor här. Det är mest platsbristen och ekonomin som sätter käppar i hjulet. En av mina drömmar är ju att kunna starta ett omplaceringshem för just kaniner.

Fick dock se en bild på den lille krabaten och nu har han funnits i mina tankar hela dagen. Kanske kan bero på att han påminde lite om Nicke (som är i kaninhimlen).
Berättade för sonen som också blev nyfiken. Får väl se hur det hela slutar.

En bild på min älskade Nicke.

Ny skål och morotsleksaker.
Har dock funderat lite över "morötterna". De där snörena som de är gjorda av, är de verkligen bra för kaninmagar? Och hur är det med färgen?

Mina kaniner hade verkligen änglavakt igår kväll. Står och pysslar vid diskbänken när jag hör världens brak bakom mig och sonen utbrister: Herregud!
Då har glasskivan under soffbordet hamnat på golvet och gått i tusen bitar! En del stora vassa bitar sticker rakt upp i luften. Jag tackar min lyckliga stjärna för att ingen kanin låg och vilade där just då. Det är annars favoritstället när de får springa lösa. Alltid är det någon kanin som sitter eller ligger där under.
Vet inte vad som hänt med glasskivan men det måste ha blivit någon slags spänning i glaset som gjort att den sprack.
Vågar inte ens tänka på hur det kunde ha slutat. Ryser...

Så här brukar det se ut när de myser under bordet. Har bestämt mig för att inte sätta dit någon ny glasskiva.

Sååå..länge sedan jag var här inne och skrev. Är väl så att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om.
Livet lunkar på med fem busiga kaniner. Har inte haft så mycket tid med de stackarna nu på ett par veckor. Jobbat alldeles för mycket. Tröstar mig med att de har varandra.
Idag har de i alla fall fått vara ute i solskenet. De som velat. Tre stycken har blivit riktiga stugsittare vilket inte är så bra för figuren och hälsan. Usch, måste få de att motionera mera, men det är inte det lättaste när man jobbar full tid. Sonen har inte heller varit hemma och kunnat se till dem. Men nu börjar skolan igen och då blir det förhoppningsvis lite bättre rutiner både för sonen och kaninerna. :)

Bjuder här på en bild på en solande Nino.

önskar vi er alla.
Nino har varit en tur till Blåkulla men är tillbaka igen. :)

Den här synen mötte mig imorse innan jag skulle gå till jobb. Fick tag i kameran illa kvickt och fångade ögonblicket på bild. Min älskade lilla kaninfamilj! :)






Foto: Kanindagboken

Man har ju hört talas om mördarsniglar men är det någon av er som hört något om mördarkaniner?!!
Det verkar i alla fall finnas sådana här hemma. De gnager på och äter allt som kommer i deras väg.
Så här ser det ut efter deras framfart!


Piltunnel inköpt för en månad sedan!


Byrå inne i kaninernas rum.


Fd list.

Hela dagen igår fick kaninerna vara ute och springa på altanen. Satte upp kompostgaller runt hela och lät altandörren vara öppen så de kunde gå in och ut som de ville. Det var uppskattat må ni tro. De som uppskattade det mest var Alice och Anneli. Jag säger åter igen att det är två kaniner som mår som bäst när de får vara ute.

Samma procedur upprepades idag och det är härligt att se fem busiga kaniner leva uteliv.
Nino började gräva en grop igår och Alice tog idag vid där han slutade. Man riktigt såg hur hon älskar att gräva och hon har grävt en ganska djup grop...undrar om hon tänker gräva sig till Kina..haha.










Foto: Kanindagboken